Sneak listen on the fresh tracks from the new CD!
Go to http://www.myspace.com/ericsbluesband to listen!
Guitars, organs, piano, bass and drums. A superb hornsection and great guestmusicians as Mats Ronander, Per "Ruskträsk" Johansson and Stevie Klasson among others.
Featuring ten original songs by Eric Hansson.
Record label: Rootsy. www.rootsy.nu
1. Taxi take me down the road
2. From town to town
3. I’m a man
4. Girl, please don’t cry
5. He will always be here
6. Tears running
7. Three o’clock in the morning
8. Another sad goodbye
9. Glass of water
10. I’ve done it again
Order "From town to town" here:
(Rootsy)
Eric Hansson hörde man först talas om 1999 då han hade en trio som var inspirerad av storheter som Jimi Hendrix, BB King och Cream. Första plattan »Take One« kom 2001 och utmärkte sig bl a för att där fanns två tunga gästartister, Henry Gibson och Allen Finney. Uppföljaren 2004, »There´s An Angel In My Tree«, har jag glömt, men Claes Yngström var i alla fall med som en förstärkning.
Trion har blivit en kvartett och består nu av Hansson med gitarr vid sångmikrofonen, Henning Axelsson på keyboard, Tomas Klinta på bas och vid trummorna Patrik Fackt. Och på nya plattan dyker bl a Mats Ronander upp med sitt munspel i ett par av låtarna.
Det låter mycket om bandet, speciellt när det förstärks av en blåssektion i flera av låtarna. Det låter mycket Hendrix om Hanssons gitarr, som ibland tar för sig i monumentala explosioner. Det låter överhuvudtaget mycket, som sagt, och de tio låtarna, alla tillverkade av Hansson, är långa och innehållsrika.
Egentligen finns här något som jag uppfattar som en stilbrytning: musiken är oftast svart tung blues, men Eric Hanssons röst är vit och mer gjord för rock.
Men det stör inte. Istället ger det bandet en egen personlighet och en egen nisch att bygga vidare på. Eric´s Bluesband vill jag gärna höra mer av.
Och när kommer de hit ner till Södern och visar upp sig?
Jefferson nr 156, 2008
Efter det utmärkta akustiska äventyret med Allen Finney på förra plattan har Eric's Bluesband kopplat på strömmen, skruvat upp volymen och utökat instrumenteringen på nya From Town To Town.
De fyra i bandet har hjälp av ett flertal prominenta gäster. Mats Ronander gästar på munspel i två spår. Per "Ruskträsk" Johansson avverkar ett distat saxsolo i en låt. Gitarristen Stevie Klasson förstärker i ett spår. I sex av plattans tio låtar finns en blåssektion med ; Karin Hammar på trombon, Anders Niska altsax och Patrik Skogh på trumpet eller flygelhorn.Lägg till bakgrundskörande av Jenny Schyttberg i nio låtar och Mikael Emsing på rytminstrument i två och ni har gästlistan på musiker komplett.
Inledningslåten Taxi Take Me Down The Road träffar rakt i solar plexus. Eter ett skönt gitarrintro träder hela den musikaliska arsenalen in; ett grymt trumlir av Patrik Fackt som bär upp hela låten, Stevies och Erics gitarrer, maffigt blås och bra sång från Eric med understöd av Jenny. Det är en inledande knock som visar att det är en hög nivå och blues med en hel del rockiga och även souliga inslag som gäller. Titellåten är kraftfull rockig blues med funkantydningar. Anderas Kjälls blåsarr sitter som smäck och lyfter låten. Överhuvudtaget måste hans blåsarr framhållas plattan igenom. Ruskträsks distade saxsolo är också en krydda.
I´m A Man har ingenting med vare sig Bo Diddley, Chicago eller Spencer Davies Group att göra utan är precis som de övriga nio låtarna skriven av bandledare Eric. Ganska rak bluesrock i mediumtemop utan blås. I inledningsvis långsamma Girl, Please Don´t Cry samsas Erics gitarr med Mats Ronanders munspel mycket effektfullt innan trummor och bas kommer in och höjer tempot. I luftiga balladen Another Sad Goodbye finns Mats Ronanders munspel återigen med och lyfter det hela.
Plattan innehåller två låtar som befinner sig i soulfåran. He Will Always Be Here är en mycket bra soulballad med inledande ensam gitarr, luftig orgel och blås. Three O´Clock In The Morning inleds stillsamt med soulgitarr. Från den sparsmakade inledningen växer den till en ganska pampig soulballad med ett volymstarkt bluesrockigt gitarrsolo inkastat som tvär kontrast. Utan tvekan min favoritlåt på plattan. Plattans mest dansanta spår är uptemponumret Tears Running med grymt orgelsolo från Henning Axelsson. Glass of Water är ganska traditionell blues och avlsutande I`ve Done It Again rör sig i rockens gränstrakter och sätter en logisk punkt på denna platta.
Eric's Bluesband har satt ett eget signum på sin blues. De är inte rädda för att väva in en hel del trubbiga rocktrådar i den. Jag vet att vissa bluesrävar ser rött när blues och rock förs samman men jag lovar, det här är bara berikande och en utveckling av det som i fel händer ofta blir musealt och baktungt.
Det här måste vara en av de bättre bluesrockiga plattorna som gjorts i Sverige.
Betyg: 4
Välkomna till landets bästa bluesband!
Men ska sanningen fram har Eric & Co sprängt ramarna rätt rejält. Tolvtaktsbluesen är inte förpassad till skuffen, men Stockholmsbandet kör i dag en friare form. Inte helt olik 70-talsrock, men utan löjeväckande riff och med tyngden närvarande. Det hindrar dock inte att Eric's stundtals sträcker ut fjäderlätt i trivsamma utflykter.
I övermorgon spelar kvartetten på Droskan, förstärkta med blåsare. Tyvärr finns Allen Finney, som tillsammans med Eric's gjorde en av 2006 års bästa plattor, inte med på scen. Men om From town to town är något att gå efter, räcker det bra ändå.
FROM TOWN TO TOWN
About half a year ago, we reviewed the cd of Allen Finney, an artist from Michigan who lives in Sweden for quite some time. The backing band for that cd was Eric’s Bluesband a young band fronted by Eric Hansson, a great young promising guitarplayer. The result of that recording session was a laid back piece of work, sounding a bit like J.J. Cale’s music.
A few days ago, we received a package from Sweden again, containing Eric’s latest cd "From Town To Town". It was recorded in as much as 4 different studios: The A-Stream, Gigstudion, Daddy Longlegs and for the lead vocals they used Vokalkraft studio. The cd is in a real nice and tasteful cover, designed by bassplayer Tomas Klinta. All songs on this cd are own compositions. Allen Finney helped with the lyrics, because English is his language.
Besides Eric on guitar, there is Henning Axelsson keyboards and percussion, the bassplayer Tomas Klinta, mentioned above and drummer Patrick Fackt. This solid core gets help from some studiomusicians on harmonica, sax,trombone, trumpet, backingvocals and some extra percussion.
The results in a full , warm sound, which is fresh and innovative and far removed from the 12 bar bluesbands who play "Sweet Home Chicago" or something simular you heard a thousand times before. Not here: own songs and own style, and most of all , a lot of diversity. The horn section gives everything an original sound. The changes in tempo, the breaks and that nice slidesound from Eric’s guitar bring us some interesting moments.
A nice example of that is the second song, which is also the titlesong "From Town To Town" ending with a distorted saxophone solo, which gives the song a modern, hip sound. Also in "Im A Man", an own composition and not a cover of one the famous hits with the same title ( Chicago, Spencer Davis..) has some funky guitarparts.
The slide in "Girl Please Don’t Cry" gives you goosebumps, it sounds desolate and creates, along with the harmonica, a real nice atmosphere but the song also shows one of the little weaknesses of the album: Eric’s voice is not that powerful and misses a bit of roughness, something what might have helped to bring this strong release to a still higher level. This is noticable in a few songs, but it is the only remark I have about this very strong release. "Tears Running" for instance is such a strong composition, it’s a Texan boogie, but it not as stereotype as other Stevie Ray Vaughan influenced numbers, because at the same time it brings in BB King influences and the horns add strongly to that.
The wonderful "Another Sad Song" where Eric plays the Resonator is another highlight, even so "Glass Of Water" a second shuffle with Stevie Ray signature. No worries, these guys will surely make it, and young Eric’s voice will surely get some "grid", many loud performances in smokey bluesclubs will certainly take care of that, I’m convinced.
ERIC'S BLUESBAND - From town to town
Äntligen ett svenskt bluesband som vågar gå utanför den trånga bluesramen och prova andra klanger och låtbyggen!
Med snart tio års rutin och två tidigare plattor är Eric´s idag en tät och samspelt enhet, som lyser av självkänsla. Det är just samspelet och förmågan att ta vara på kvartettens klangmöjligheter som imponerar mest på den nya skivan. Men trots att man nu lyfter blicken finns bluesen alltid kvar som stabil grund.
Influenserna från den brittiska sextiotalsbluesen lyser ännu men späds ut mer och mer. En favorit är vackra Another sad goodbye, med Mats Ronander på munspel. Den gungar som Albatross av Fleetwood Mac. Andra storheter som tittar in och sätter avtryck är Canned Heat. Ett band som alltfler återupptäcker.
Vill man å andra sidan ha sin blues orörd så finns det prov på det också. Lyssna på svängiga shufflen Tears running.
Enda invändningen är några överambitiösa utsvävningar. Ett exempel är titelspåret som är rörigt värre med sitt överlastade blåsarrangemang.
An all-acoustic set. Eric's Bluesband accompanies Allen Finney unplugged with a fresh, immediate sound.
1. Don't look down at your shoes
2. Friends from uptown
3. Minimal city
4. Not now my love
5. Mama had the blues
6. Never too late to get straight
7. S:t James infermary blues (trad.)
8. Paper cup
9. Jim Dandy
10. Love line
11. Big wind
12. Little mistakes
13. Fate steps in
Words and music by Allen Finney except as noted.
Visit www.allenfinney.com for more info.
Order the Allen Finney & EBB record at
and .
ALLEN FINNEY AND EBB
Daddy longlegs Productions/Blaze records DLPCD002 (47 min)
On this new product, Allen Finney takes a break from his usual band Fat City Blues and is found in an environment with some of the younger generation of musicians within Swedish blues. The three capital letters EBB stand for Eric's Blues Band. Together with Allen Finney, however, they don't sound as we are normally used to hearing them. Here they have left the Hendrix influences and taken the step down into roots music, in the mix of blues, folk, a bit of country roots, and singer/songwriter tradition. Allen is responsible for the songs and Eric Hansson for production and musical arrangement. As a matter of fact, Eric already began playing live with Allen when he was fourteen. So they are old acquaintances that meet here.
If I would appoint one of the year's discs as a companion disc to Dylan's Modern Times, then it would be this one. I didn't think about it previously, but the fact is that they resemble each other in their voices, and Finney proves that he is a songwriter of rank with this disc. Allen's vocal performances are also considerably stronger here than on the Fat City discs.
Finney has composed twelve of the thirteen tracks. The thirteenth is a very good version of the traditional "St. James Infirmary." The opening half-quick "Don't Look Down at Your Shoes" moves forward on a wave of fine acoustic guitar and an effective refrain. With good songs and fine performances of the accompanying EBB, the disc continues forward to the finishing finely-tuned and delicate harmonica and piano ballad "Fate Steps In."
Henning Axelsson takes out the accordion in "Jim Dandy" and is responsible for extra enjoyable piano playing on the rest of the disc, especially in the rhythm and bluesy "Never Too Late to Get Straight." Allen Finney shines on the harmonica with the good solos in the country rock "Big Wind" and the slow blues "Mama Had the Blues." Eric's guitar playing must also be mentioned, for whether it is on the acoustic nylon stringed or on the resonator, it gives thrills. For example, listen to "Minimal City," with a fierce short solo on the steel-strung acoustic, or to his resonator in the country blues "Little Mistakes." Sweaty!
In a just world, this disc would get as much attention as "brother Dylan's" latest.
Jefferson, Nordic Magazine for the Blues, No. 150, Winter 2006, Issue 39
Betyg: 5
Blues with Strong Words
... Eric's Bluesband, a fairly young band that in 2004 was chosen as best band in its genre in Stockholm. Some years ago they played in Umeå before the sparsely occupied Droskan [The Cab]. In combination with Allen Finney, something happens. The music is of vital importance, vigorous, interesting, and exciting, including the twelve-bar songs that in the usual, fairly normal case, can be consistently mediocre. Perhaps it is the lack of electric instruments that makes the groove become as light as a feather and beautiful. Here and there are found also considerable entrances into folk music, blackened with the juicy blues tones from Allen Finney's harmonica.
The even dozen of the disc's tracks are written by Finney. The thirteenth is old "St. James Infirmary," and it is one of the best versions I have heard.
Don't miss Allen Finney and EBB. It's worth your while to hear them.
Betyg: 3
Calmness and Peace of Mind
Allen Finney and Eric Hansson’s blues band (EBB) have gotten into a track towards an elevated calmness and a great peace of mind. Allen Finney sounds an awful lot like JJ Cale, and the influences become even more pronounced when one works sparingly with instrumentation and most often brings about a clean groove with simple means. On some occasions it gets more intense, for example, in “Never Too Late to Get Straight.” The cover of the new disc is of the kind that one perhaps simply passes over, but now when you are forewarned you stop of course for a moment. And for good reason: large parts of the disc should be heard.
Betyg: 3
He makes beautiful blues on his new CD, the Michigan-born Stockholm resident Allen Finney. With EBB (Eric’s Bluesband) in the back he serves up an entirely acoustic disc that lies wonderfully simmering in the CD player. Behind the drums sits former Falun resident Patrik Fackt.
The previous album, Laying My Monkey Down, under the group named Fat City Blues, was Finney’s first with exclusively his own material. Here he continues on this line, with the exception of the traditional “St. James Infirmary.” Allen Finney sings about a rambling life, about alcohol and drugs, about love and Fate. He does it with credibility and authority, and I gladly return to it over and over.
Betyg: 3
There is a considerable number of blues musicians in Sweden. If now there is melancholy in the schnapps belt or wherever that can be what does it. American Allen Finney, however, comes from abroad even if he has lived in Sweden a number of years.
He knows his blues and when he joins together with Eric's Bluesband it becomes rolling blues with artistic taste. A little anonymous still, but it is difficult to be distinct in the genre.
Contains ten all original songs by Eric Hansson. Guests on the album are the swedish bluesguitarist Clas Yngström and Brian Kramer, who also produced the album, and other great musicians.
1, Man from Michigan
2, There´s an angel in my tree
3, It´s all over
4, I don´t know
5, Little Girl
6, Your scent is like a flower
7, Please fight
8, Wonder what it is with me?
9, Two Candles burning
10, Flower
For swedish orders of " Allen Finney and EBB" and "There´s An Angel In My Tree".
Please insert 180 sek per cd (includes porto) to banknumber:
8166-1,973 369 481-5 and send a mail with name, adress and phonenumber to (please write the title of the record you wish to order):
patrikfackt@hotmail.com
Order the Allen Finney & EBB record at www.cdon.se or www.megastore.se
For orders outside of Sweden please go to: http://ebb.gemm.com where you can order both albums.
